Tag Archive for 'vård'

Spik, papperskorgar och vård i livets slutskede

Socialminister Göran Hägglund skriver på DN Debatt (28 januari 2012) att LOU-reglerna från början konstruerades för att få lägsta möjliga kostnad på spik och papperskorgar och att det tänkandet inte fungerar när det gäller exempelvis vård i livets slutskede.

Lika sant är att det är skillnad på att bygga ett hus och att vårda en utsatt människa.  Och det är skillnad mellan olika driftformer. När Famnagruppens medlemmar redovisar ett överskott på 67 mkr år 2010 återinvesteras dessa i verksamheternas utveckling. Det hade varit oförenligt med hänsyn till organisationernas stadgar och ändamål att dela ut dem till sina ”ägare” eller ta dem vidare till något skatteparadis.

Drivkrafter och driftformer har betydelse för hur man leder och utvecklar sina verksamheter, för de mål man sätter upp och styr mot, för vad man avser med kvalitet och resultat och vad det är som gör att man i grunden vårdar en människa.

Företagande inom vård och social omsorg bedrivs varje dag av olika skäl, med olika mål och i olika former.  Företagandets politik och lagstiftning (samt dess tillämpning) behöver nu utvecklas till att bättre anpassas till idéburna företag och organisationer vilka arbetar utan vinstsyfte och privat förtjänst.

Göran Hägglund nämner särskilt behovet av investeringskapital och en närmare dialog mellan non-profit-organisationer och finansaktörerna.

Till detta behöver läggas en förändring av tillämpningen av LOU (när och hur den kan tillämpas) liksom andra former för avtal och kontrakt mellan kommuner/landsting och företag/organisationer utan vinstsyfte.

Att nå dit socialministern vill förutsätter ett nära interdepartementalt samarbete och en uppkoppling till EU kommissionens meddelande ”Social Business Initiatives”.

Spelar det någon roll vem som bedriver vård och social omsorg?

Rätt ofta hör jag politiker, debattörer och forskare säga att det spelar ingen roll vem som bedriver vård, skola och social omsorg . Huvudsaken är att kvaliteten blir bra. Som om kvalitet bara är det enklast mätbara och som garanteras av standardiserade metoder och upphandlingar. Mångfald i värdegrund, motiv och inriktning betyder intet. Men då kan ju allt göras av kommuner och landsting, eller. För det kan väl inte vara så att det fortfarande handlar om att konkurrens och mångfald enbart skall göra verksamheterna billigare, även till priset av lägre kvalitet.

Jag hävdar att kvaliteten påverkas om behandlingen ägs och bedrivs av Psoriasisföreningen eller koncern X, liksom mellan en stadsmission och kommunen. Men jag saknar jämförande forskning avseende hur sociala tjänster påverkas av vem det är som driver dem. Vad betyder värdegrunden, syftet, driftsformen och ägarskapet. Dagens uppföljningar räcker inte för att svara på den frågan.

I slutet av 1980-talet fick vi en debatt om civilsamhället. Den var grund, kunskapsfattig men laddad med värderingar och tyckande. Forskarvärlden inledde då kvantitativa studier och kartlade den ideella sektorn och frivilligt socialt arbete och gav ny kunskap om omfattning, förändringar, relationer till offentlig sektor och näringsliv. Den forskningen har väckt uppmärksamhet och påverkat samhällsutvecklingen.

Nu är det är dags för forskningen att söka kunskap om vad drifts- och ägarformer betyder för kvalitet och resultat, för utveckling, förbättring och nyskapande.

Bra år för idéburen vård och social omsorg

Famnas medlemmar, idéburna organisationer inom hälso- och sjukvård och social omsorg växer. Flertalet av dessa vill göra mer och planerar för ökade insatser.
Bristande tillgång på investeringskapital och LOU upphandlingar är de största hindren för fortsatt utveckling. Om detta kan du läsa mer i Famnas tillväxtrapport för idéburen vård och social omsorg.

Våren 2010 omsatte de idéburna organisationerna inom Famna, 3266 mkr och ökar med 11 procent,  jämfört med föregående år. De största organisationerna har haft den mest gynnsamma utvecklingen.

Verksamheterna bedrivs av föreningar och stiftelser i syfte att möte människors behov och utan privat vinstutdelning. De eftersträvade och nödvändiga vinsterna återinvesteras. Inte bara i avvaktan på försäljning utan som en grundläggande idé.

Är detta bra? Ja det är bra. Det är ett gott betyg åt personalen och ledningarna. Det är bra för oss alla när vi behöver vård, stöd, omtanke, tröst och upprättelse. Det är bra för samhället att företagsamma människor och organisationer berikar vården och socialtjänsten med verksamheter där människans behov och rätt är den självklara utgångspunkten för vad man gör.  Det är bra med verksamheter där vinstmaximering inte är styrande.

Det borde vara av stort intresse för varje beslutsfattare att den idéburna modellen för företagande finns, konkurrenskraftig, värdegrundad, med bra resultat och med återinvestering av överskott.

De här verksamheterna har funnits länge. De är och har varit en del av svensk välfärd. För den framtida utvecklingen behöver politiken medverka till en lösning av svårigheten för många idéburna organisationer att finna investeringskapital. Likaså måste LOUs tillämplighet inomvård och social omsorg ses över och utformas så att andra samhällsmål väger tyngre vid upphandlingar. Fler kommuner och landsting bör också använda sig av de andra former som finns  för att skriva avtal med eller  finansiera  idéburna organisationer inom vård och omsorg.

På mitt skrivbord…..

…ligger några tidningsartiklar. Dess skribenter har något angeläget att säga om företagande och välfärd. Jag skall ta artiklarna med mig under helgen för omläsning. Jag anar att här finns stoff för en debatt som ännu inte startat, trots enskilda goda inlägg.

Jag läser bland annat att…

”Allt fler företag saknar (istället) dominerande ägare av den ”gamla stammen” och är närmast vidöppna för alla slags kapitalister – seriösa som oseriösa”, skriver professor Sven Erik Sjöstrand med kollegor på Handelshögskolan i Stockholm (DN 10/6 2010). De menar att de många människornas välfärd behöver långsiktiga ägare som bygger företag där resurser förädlas på ett hållbart sätt.

”Staten bör främja en kursändring genom att underlätta för de företag som vill bidra till allmännyttiga ändamål”, skriver Stefan Persson och Laurent Leksell (DN 22/11 2010). De skriver att vinstintresse och egennytta är viktiga drivkrafter i företag, men får inte vara de enda.

Under veckan har vi åter kunnat läsa om den växande marknaden inom vård, skola och omsorg. Välfärdsproduktion framställs som en enda affärsfest. Knappast någon reflexion om vinstmaximering,  vart vinsterna tar vägen eller om det finns det andra alternativ till offentlig drift än vinstmaximerande koncerner.

Journalistiken fångar sällan upp de frågor som artiklarna ovan reser. Inget om den växande välfärdsproduktion som bedrivs av den ideella sektorn och kooperativa företag. Inget om det företagande som bedrivs av allmännytta – där överskott återinvesteras i verksamheterna. Välfärden reduceras till vinstgivande affärer. Är det detta medborgarna vill? Är detta vad regering och riksdag vill?

I två NOVUS-undersökningar, beställda av Famna svarar en betydande majoritet att man inte stödjer privat vinst från välfärdsproduktion – men väl privata alternativ (jag läser avståndstagandet till privat vinstutdelning som att man motsätter sig vinstmaximering d v s företagande där vinstintresse och affärsverksamhet är överordnat de sociala målen istället för tvärtom).

”Regeringen vill skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin” skriver ministrarna Nyamko Sabuni och Göran Hägglund på DN debatt, 30/6 2007. De vill ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera. De menar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomin gemenskaper i praktikern – hur man formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etc.

Efter en principiell överenskommelse på det sociala området och en proposition för civilsamhällets utveckling har regeringen en god grund att gå vidare från för att skapa denna samlade strategi.

Hur skall vård, utbildning och sociala tjänster produceras? Vilket utrymme skall vinstmaximering och egennytta ges? Hur främjar vi andra allmännyttiga företagsformer inom välfärdsområdet.? Vilken utveckling vill vi se fram till 2020? Även inom EU finns ett växande intresse för dessa frågor, men mer om det vid ett senare tillfälle.