Tag Archive for 'social omsorg'

Page 2 of 2

Spelar det någon roll vem som bedriver vård och social omsorg?

Rätt ofta hör jag politiker, debattörer och forskare säga att det spelar ingen roll vem som bedriver vård, skola och social omsorg . Huvudsaken är att kvaliteten blir bra. Som om kvalitet bara är det enklast mätbara och som garanteras av standardiserade metoder och upphandlingar. Mångfald i värdegrund, motiv och inriktning betyder intet. Men då kan ju allt göras av kommuner och landsting, eller. För det kan väl inte vara så att det fortfarande handlar om att konkurrens och mångfald enbart skall göra verksamheterna billigare, även till priset av lägre kvalitet.

Jag hävdar att kvaliteten påverkas om behandlingen ägs och bedrivs av Psoriasisföreningen eller koncern X, liksom mellan en stadsmission och kommunen. Men jag saknar jämförande forskning avseende hur sociala tjänster påverkas av vem det är som driver dem. Vad betyder värdegrunden, syftet, driftsformen och ägarskapet. Dagens uppföljningar räcker inte för att svara på den frågan.

I slutet av 1980-talet fick vi en debatt om civilsamhället. Den var grund, kunskapsfattig men laddad med värderingar och tyckande. Forskarvärlden inledde då kvantitativa studier och kartlade den ideella sektorn och frivilligt socialt arbete och gav ny kunskap om omfattning, förändringar, relationer till offentlig sektor och näringsliv. Den forskningen har väckt uppmärksamhet och påverkat samhällsutvecklingen.

Nu är det är dags för forskningen att söka kunskap om vad drifts- och ägarformer betyder för kvalitet och resultat, för utveckling, förbättring och nyskapande.

Entré Juholt / Jämtin

Så vet vi vilka som skall leda Socialdemokraterna.  Om en tid bör vi också kunna veta hur den nya ledningens politik ser ut.  I sitt första partiledartal ifrågasätter Håkan Juholt ”bolagsväldet” inom vård, skola och social omsorg men talar om vikten att kunna välja. Carin Jämtin talade för en ny öppenhet och vikten av att bredda partiets kontakter och samverka med fler.

Den som vill mångfald inom välfärdsområdena, den som ser värdet av en ökad möjlighet att välja men är skeptisk till en utveckling där ett fåtal  koncerner  blir dominanta har ett alternativ både i  idéburna och icke-vinstsyftande företag i form av ideella föreningar, kooperativa företag, allmännyttiga stiftelser, samfund och privata företag där verksamhet och socialt entreprenörskap – inte vinstmaximering – är den ledande principen.

Socialdemokraterna och miljöpartiet tillsatte 2004 en mångfaldsdelegation.  Den och alliansens politik för det civila samhällets utveckling har mycket gemensamt och bör intressera den nya ledningen och vara till nytta för en ny politik. Lägg därtill Jan Björklunds kommande utredning om vinster och kvalitet inom friskolorna, centerns och kristdemokraternas intresse för småföretag och valfrihet och vi får en intressant parlamentarisk möjlighet för nya samarbeten och nya lösningar.

Under denna präglad av katastroferna i Japan, har frågan om avdragsrätt till gåvor och donationer diskuterats. Tankesmedjan Sektor3 presenterade ett nytt förslag och Kd bjöd till seminarium.

Regeringen har sagt att ett förslag kommer under mandatperioden. Regeringens nuvarande mening är att avdragsgynnade gåvor skall gå till hjälporganisationer

Famna skrev i sitt yttrande över den tidigare utredningen om avdragsrätt för gåvor att..

… utredningens förslag skall ses som en del av den större frågan om den ideella sektorns långsiktiga finansiering. Famna har föreslagit .. att en sådan utredning bör tillsättas. Det är en brist att finansieringen av en sådan stor och väsentlig, om än komplex samhällssektor fortfarande tillåts hanteras i serie delutredningar, i stort utan inbördes sammanhang och helhetsgrepp.

Famna föreslår i samma skrivelse att ändamålet breddas till allmännyttig verksamhet såsom social hjälpverksamhet, hälso- och sjukvård och social omsorg, vård och uppfostran av barn, utbildning, humanitärt arbete, miljövård samt idrott och kultur.

Om vi inom något år får möjlighet till avdragsrätt för gåvor och donationer är det viktigt att den utformas med ett brett parlamentariskt stöd och kopplas till frågan om den ideella sektorns långsiktiga finansiering.

Vad vill Miljöpartiet?

Miljöpartiet har i helgen samlat kommun- och landstingspolitiker i två dagar.
I valet blev man starkare lokalt och regionalt.
Därför är det extra intressant att se vad miljöpartiet vill inom vård och social omsorg.

 I hälso- och sjukvårdsprogrammet kan man läsa att det är viktigt att vården är demokratiskt styrd, och solidariskt finansierad.  Mp bejakar en mångfald av olika ägar- och driftsformer och vården skall kunna utföras av såväl landsting som privat, kooperativt och ideellt ägda företag. Vården skall vidare vara behovsstyrd och inte styras av marknaden och man vill, att vinster och överskott skall återinvesteras i verksamheterna. Vinstutdelning i aktiebolag inom vård och omsorg skall kunna begränsas, i avtal eller genom lagändring.  Vård och social omsorg är i grunden en handling av solidaritet, och inte en affärsidé. Valfrihet ger makt åt patienterna och att kunna välja sin vårdpersonal och styra mötet med vården är betydelsefullt, för behandlingsresultatet.

Med miljöpartiets nyvunna styrka i kommuner och landsting kan man förvänta sig att man tar initiativ, utifrån programskrivningarna. Mot bakgrund av det breda politiska stödet för Överenskommelsen på det sociala området för en utveckling av idéburen vård och social omsorg bör Miljöpartiet kunna påräkna stöd för huvuddragen i sitt program.

Vårdföretag i blåsväder för skatteplanering

Att säga – vårdföretag, stora vinster och skatteplanering är snart lika välbekant som Ärtan Pärtan Piff eller Ole Dole Doff.

TV4-nyheterna har i två dagar rapporterat om Capios och Attendos skatteplanering.  Skatteverket underkänner den förres skatteavdrag och den andre har enligt TV4 inlevererat 0 kr i slutskatt.  Även om det skulle visa sig att Skatteverket i slutänden godkänner Capios skatteplanering är det, enligt min mening ett oetiskt förhållningssätt till offentligfinansierad vård och omsorgsverksamhet. 

Vård måste skötas professionellt även vad gäller ekonomi men är i grunden ingen affärsverksamhet. Vård och social omsorg är en komplex allmännyttig verksamhet vi har rätt till och som samhället finansierar med skattemedel.
Konkurrens och mångfald stimulerar till utveckling. Men vinstmaximering och undvikande av skatt för in ett beteende som bör vara främmande inom vård och social omsorg. Huvudintresse måste vara att vårda, stödja och hjälpa oss när vi så behöver. Inte att maximera vinsten. 

Jag hoppas de politiska partierna inom regering och opposition visar större intresse för den modell på vilken de idéburna organisationerna verkar och som kombinerar en tydlig idéförankring och värdeprofil med förmågan att konkurrera, producera bra kvalitet och återinvestera de överskott man behöver, för fortsatt utveckling. Vård och social omsorg produceras varje dag, året om på detta sätt. Såväl i Sverige som internationellt.  Ta vara på de idéburna producenternas vilja att växa. 

Nu tillsätter finansministern en bolagsskatteutredning. Vi får hoppas den levererar förslag som kan stoppa missbruket av skattemedel.

 

Se inslaget i TV4 här.

Bra år för idéburen vård och social omsorg

Famnas medlemmar, idéburna organisationer inom hälso- och sjukvård och social omsorg växer. Flertalet av dessa vill göra mer och planerar för ökade insatser.
Bristande tillgång på investeringskapital och LOU upphandlingar är de största hindren för fortsatt utveckling. Om detta kan du läsa mer i Famnas tillväxtrapport för idéburen vård och social omsorg.

Våren 2010 omsatte de idéburna organisationerna inom Famna, 3266 mkr och ökar med 11 procent,  jämfört med föregående år. De största organisationerna har haft den mest gynnsamma utvecklingen.

Verksamheterna bedrivs av föreningar och stiftelser i syfte att möte människors behov och utan privat vinstutdelning. De eftersträvade och nödvändiga vinsterna återinvesteras. Inte bara i avvaktan på försäljning utan som en grundläggande idé.

Är detta bra? Ja det är bra. Det är ett gott betyg åt personalen och ledningarna. Det är bra för oss alla när vi behöver vård, stöd, omtanke, tröst och upprättelse. Det är bra för samhället att företagsamma människor och organisationer berikar vården och socialtjänsten med verksamheter där människans behov och rätt är den självklara utgångspunkten för vad man gör.  Det är bra med verksamheter där vinstmaximering inte är styrande.

Det borde vara av stort intresse för varje beslutsfattare att den idéburna modellen för företagande finns, konkurrenskraftig, värdegrundad, med bra resultat och med återinvestering av överskott.

De här verksamheterna har funnits länge. De är och har varit en del av svensk välfärd. För den framtida utvecklingen behöver politiken medverka till en lösning av svårigheten för många idéburna organisationer att finna investeringskapital. Likaså måste LOUs tillämplighet inomvård och social omsorg ses över och utformas så att andra samhällsmål väger tyngre vid upphandlingar. Fler kommuner och landsting bör också använda sig av de andra former som finns  för att skriva avtal med eller  finansiera  idéburna organisationer inom vård och omsorg.

På mitt skrivbord…..

…ligger några tidningsartiklar. Dess skribenter har något angeläget att säga om företagande och välfärd. Jag skall ta artiklarna med mig under helgen för omläsning. Jag anar att här finns stoff för en debatt som ännu inte startat, trots enskilda goda inlägg.

Jag läser bland annat att…

”Allt fler företag saknar (istället) dominerande ägare av den ”gamla stammen” och är närmast vidöppna för alla slags kapitalister – seriösa som oseriösa”, skriver professor Sven Erik Sjöstrand med kollegor på Handelshögskolan i Stockholm (DN 10/6 2010). De menar att de många människornas välfärd behöver långsiktiga ägare som bygger företag där resurser förädlas på ett hållbart sätt.

”Staten bör främja en kursändring genom att underlätta för de företag som vill bidra till allmännyttiga ändamål”, skriver Stefan Persson och Laurent Leksell (DN 22/11 2010). De skriver att vinstintresse och egennytta är viktiga drivkrafter i företag, men får inte vara de enda.

Under veckan har vi åter kunnat läsa om den växande marknaden inom vård, skola och omsorg. Välfärdsproduktion framställs som en enda affärsfest. Knappast någon reflexion om vinstmaximering,  vart vinsterna tar vägen eller om det finns det andra alternativ till offentlig drift än vinstmaximerande koncerner.

Journalistiken fångar sällan upp de frågor som artiklarna ovan reser. Inget om den växande välfärdsproduktion som bedrivs av den ideella sektorn och kooperativa företag. Inget om det företagande som bedrivs av allmännytta – där överskott återinvesteras i verksamheterna. Välfärden reduceras till vinstgivande affärer. Är det detta medborgarna vill? Är detta vad regering och riksdag vill?

I två NOVUS-undersökningar, beställda av Famna svarar en betydande majoritet att man inte stödjer privat vinst från välfärdsproduktion – men väl privata alternativ (jag läser avståndstagandet till privat vinstutdelning som att man motsätter sig vinstmaximering d v s företagande där vinstintresse och affärsverksamhet är överordnat de sociala målen istället för tvärtom).

”Regeringen vill skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin” skriver ministrarna Nyamko Sabuni och Göran Hägglund på DN debatt, 30/6 2007. De vill ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera. De menar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomin gemenskaper i praktikern – hur man formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etc.

Efter en principiell överenskommelse på det sociala området och en proposition för civilsamhällets utveckling har regeringen en god grund att gå vidare från för att skapa denna samlade strategi.

Hur skall vård, utbildning och sociala tjänster produceras? Vilket utrymme skall vinstmaximering och egennytta ges? Hur främjar vi andra allmännyttiga företagsformer inom välfärdsområdet.? Vilken utveckling vill vi se fram till 2020? Även inom EU finns ett växande intresse för dessa frågor, men mer om det vid ett senare tillfälle.