Tag Archive for 'Jan Björklund'

Almedalen 7 juli

Civilsamhället var i fokus i Almedalen idag. Civos välbesökta seminariedag innehöll ekonomiskt seminarium där debatten hettade till kring frågan om vad är ett civilsamhälle och varför är det särskilt viktigt för medborgarnas engagemang och samhällsansvar. Engagemanget vad sedan i särskilt fokus på eftermiddagen liksom välfärdsfrågorna och hur civilsamhället bidrar till välfärdssamhället. Nu måste frågorna diskuteras vidare och civilsamhällets organisationer ännu bättre på att tala om vad man bidrar med till välfärden.

Maud Olofsson (C) tog avsked av Almedalen i kväll och inledde med tillbakablickar på sina 10 år som partiledare. Hon lyfte fram samarbetet inom alliansen, men till skillnad med sina allianspartners Jan Björklund (FP) och Fredrik Reinfeldt (M) nämner hon ändå möjligheten att kunna starta företag som även vänder sig till välfärdssektorn. Vi ser fram emot att fortsätta  samtalet om tillväxt och utveckling av vård och social omsorg utan vinstsyfte med näringsdepartementet.

Almedalen 6 juli

Dagen inleddes med Famnas seminarium om drivkrafterna för de idéburna organisationerna för att skapa värde för dem vården och omsorgen finns till för. I ett välbesökt Café Amalia samtalade Maude Kardell, Bräcke diakoni, Anette Nilsson, Qulturum och Thomas Schneider, Famna om kvalitetsutveckling som tar utgångspunkten i patientens eller brukarens fokus, om vikten av samverkan över huvudmannagränser och att alla människor egentligen vill skapa värden som är större än man själv. I publiken lyftes behoven för ett värdebaserat ledarskap som ger förutsättningar för ett värdeskapande i vårdens och omsorgens vardag.

Samtidigt deltog Famnas Kerstin Eriksson i Tillväxtverkets seminarium En arbetsmarknad för alla som handlade om hur man kan använda bl.a. sociala kriterier i offentlig upphandling för att skapa fler jobb för människor som har det svårt på arbetsmarknaden och ökad tillväxt för sociala företag och idéburna organisationer.

När folkpartiledaren i kvällsdimman tog i för att lyfta en av folkpartiets tidigare hjärtefrågor så ekar Almedalen tomt. Inte ett ord om civilsamhällets roll för social rättvisa och samhällsbyggande eller om att människor engagerar sig ideellt för att de bryr sig, inte ett ord om att integrationsministern som numera är hemma i Björklunds egna departement har en pågående dialogprocess med de idéburna organisationerna bland annat inom det social området och integrationsområdet.

Jan Björklund verka behöva fördjupa sina kunskaper om hur civilsamhället bidrar i samhällsbygget. Vi kan hjälpa honom med det.

Var det detta politiken ville?

Dagens Nyheter har i en artikelserie skildrat svensk vård. Återigen beskrivs utvecklingen mot en liten, grupp allt mer dominerande kommersiella koncerner. Samma sak visar en ny rapport från Famna. Ändå växer även vi.
Det är varken första eller sista gången vi kan läsa om denna utveckling. Var det detta politiken ville med avregleringen eller förstod man inte vad man gjorde?
Jan Björklund har sagt att regeringen var naiv gällande utvecklingen på friskoleområdet. Kan samma sak gälla de ansvariga för vård och omsorg.

Dessa och liknande frågor kommer finnas med på Famnas seminarier i Almedalen. Liksom i de andra sammanhang vilka Famna arrangerar eller medverkar i.

Entré Juholt / Jämtin

Så vet vi vilka som skall leda Socialdemokraterna.  Om en tid bör vi också kunna veta hur den nya ledningens politik ser ut.  I sitt första partiledartal ifrågasätter Håkan Juholt ”bolagsväldet” inom vård, skola och social omsorg men talar om vikten att kunna välja. Carin Jämtin talade för en ny öppenhet och vikten av att bredda partiets kontakter och samverka med fler.

Den som vill mångfald inom välfärdsområdena, den som ser värdet av en ökad möjlighet att välja men är skeptisk till en utveckling där ett fåtal  koncerner  blir dominanta har ett alternativ både i  idéburna och icke-vinstsyftande företag i form av ideella föreningar, kooperativa företag, allmännyttiga stiftelser, samfund och privata företag där verksamhet och socialt entreprenörskap – inte vinstmaximering – är den ledande principen.

Socialdemokraterna och miljöpartiet tillsatte 2004 en mångfaldsdelegation.  Den och alliansens politik för det civila samhällets utveckling har mycket gemensamt och bör intressera den nya ledningen och vara till nytta för en ny politik. Lägg därtill Jan Björklunds kommande utredning om vinster och kvalitet inom friskolorna, centerns och kristdemokraternas intresse för småföretag och valfrihet och vi får en intressant parlamentarisk möjlighet för nya samarbeten och nya lösningar.

Partiledarna och civilsamhället

Alltfler talar om civilsamhällets betydelse för den svenska liksom den europeiska välfärdens framtid.
För utvecklingen av demokratin i Egypten och för behovet av kunskapsbildning om civilsamhällets roll.
Med något skilda uppfattningar om civilsamhällets gränser och definition söker fler sin plats inom civilsamhällets, värden, företagande och aktivism. Ändå saknar jag några röster – partiledarnas.
De senaste veckorna har jag deltagit i en rad sammankomster om civilsamhället och dess betydelse för samhällslivet.
Kommunpolitiker, forskare, tjänstemän i statsförvaltningen, SvD:s ledarsida och utrikeskommentatorer pekar på civilsamhällets betydelse i centrala frågor oavsett det gäller vård, skola, omsorg, kultur, idrott etc. Däremot saknas civilsamhället när arbetslösheten och skapande av arbetstillfällen tas upp trots att minst 150 000 är anställda inom civilsamhällets organisationer. Likaså hänvisas sällan till civilsamhället när samhällsekonomiska frågor tas upp trots att organisationsvärlden omsätter cirka 150 mkr (ca 5-6 procent av BNP) vilket borde göra den till en intressant ”bransch”.  Till detta kommer betydande värden i form av frivilliginsatser och det sociala kapital civilsamhället skapar. Intresserade ekonomer borde fördjupa analys och beskrivning av civilsamhällets värdeskapande kraft och räkna ut vad de investerad krona i civilsamhällets verksamheter genererar i ekonomiska och andra värden. Kanske skulle sådan kunskap få fler partiledare och partistrateger att intressera sig för civilsamhällets förmåga att omfatta verksamheter och tjänster, demokratiska värden och beslutsformer, lärotillfällen och personlig utveckling, samhällspåverkan och värdebildning.

Med undantag av Göran Hägglund har jag inte hört Jan Björklund, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt eller Lars Ohly tala om civilsamhället, när politiska framtidsfrågor diskuteras. Samtliga partier arbetar med analyser och programskrivningar och jag menar att det därför är rätt tillfälle att se över hur man ser på civilsamhällets roll. Jag förväntar mig också att nästa S-ordförande och Mp-språkrör redogör för sina ståndpunkter

Fler idéburna organisationer ger bättre vård och social omsorg

Mikael Nestius, chefredaktör för Dagens Medicin välkomnar i sin ledare den 15:e september privata aktörer, men varnar för vinstmaximering och kortsiktighet när riskkapitalbolagen går in i vårdverksamheter. Jag välkomnar hans uttalande och instämmer fullt ut, men vill lägga till att detta gäller också för fristående skolor och social verksamheter.  Riskkapitalbolag och strävan efter dominans hänger ihop.

I utredningen om valfrihetssystem, liksom inom mångfaldsdelegationen och i andra sammanhang har man pekat på riskerna med att ett marknadssystem (om än planerat) riskerar leda till lokala oligopol och fåtalsdominans. Idéburna organisationer liksom mindre privata bolag får i sådana fall agera inom ramen för en konkurrenssituation präglad av de få och stora. Detta uppmärksammades under valrörelsen av utbildningsminister Jan Björklund och jag hoppas att han tar ett initiativ till att granska utvecklingen inom skolvärlden. Även socialminister Göran Hägglund har pekat på en liknande utveckling inom vård och omsorg. Regeringen och dess myndigheter har skäl och underlag för en bredare granskning av effekterna av de allt större koncernernas agerande på välfärdsområdet.

Ideella organisationer (föreningar och stiftelser) har under lång tid initierat initiativtagare, utvecklat och bedrivit hälso- och sjukvård, socialtjänst och utbildning (förskolor, friskolor, folkhögskolor och högskolor). Mycket har förts över till kommuner och landsting, andra verksamheter finns kvar och många nya utvecklats. Sedan 80-taler har även privata företag etablerat sig som exempelvis vårdgivare, ofta genom företagsamma personer som önskat omsätta egna erfarenheter till praktik och själva beslutat om inriktning, mål och metoder. Möjligheten till egen ekonomisk vinst är en väsentlig del i lockelsen att starta eget men många gånger har just möjligheten till självförverkligande vägt tyngst.

Det finns en vinst för både enskilda och samhället med att verksamheter drivs av olika aktörer, med olika motiv och drivkrafter. På så sätt får vi fler och bättre brukaranpassade verksamheter. Vi underlättar en verklig valfrihet. Min erfarenhet säger mig att vård, skola och social omsorg mår bäst av att vinstmotiven väger lättare än önskan om att få förverkliga en idé och att möta människors behov av välfärdstjänster.

Vinstmaximering bör inte vara en ledande princip för den som skall stödja, hjälpa, vårda eller utbilda människor.