Tag Archive for 'idéburna'

Centerpartiet – dags för en näringspolitik som omfattar idéburna organisationers företagande

Centerstämman beslutade att minst hälften av vård och omsorg skall drivas av privata företag eller idéburna organisationer. Jag välkomnar detta och räknar med att C som ansvarar för näringspolitiken förstår att ett sådant mål måste följas upp av en praktisk politik. Företagande sker i många former – de idéburna organisationerna arbetar med olika associationsformer med har alla social mål före ekonomiska, återinvesterar vinster och drivs ytterst för att utifrån sina respektive värdegrunder.

Psoriasisföreningen i Stockholms län, riskkapitalbolag, familjeföretag, stiftelser och ekonomiska föreningar styrs både av lika och olika lagar, ägarförväntningar, värderingar och resultatförväntningar. LOU, LOV, ersättningssystem, regelböcker och alla andra styrfaktorer måste ta hänsyn till detta.

Centerpartiet har med sitt nya mål, i kombination med ansvaret för näringsdepartementet både möjligheten och ansvaret för att utforma en närings- och företagarpolitik som leder till tillväxt och utveckling av det idéburna företagandet

Konkurrensens konsekvenser.

Nu har SNS forskningschefen avgått, likaså forskningsledaren, och sju ledande företrädare av SNS skriver på DN debatt att SNS har fallit undan för näringslivets påtryckningar. I skrivande stund meddelas att även VD har avgått.  Alla vi som under åren tagit del av SNS många utmärkta studier vill se ett snabbt initiativ från styrelse eller förtroenderåd för att återupprätta friheten för forskningen och förtroendet för organisationen. Vi behöver den kunskap Laura Hartmann och forskargruppen efterlyste och det fortsatta kunskapssökandet får gärna ske i SNS regi men då med en  ny ledning som förstår forskningens villkor och med andra intressenter på behörigt avstånd.

Bra år för idéburen vård och social omsorg

Famnas medlemmar, idéburna organisationer inom hälso- och sjukvård och social omsorg växer. Flertalet av dessa vill göra mer och planerar för ökade insatser.
Bristande tillgång på investeringskapital och LOU upphandlingar är de största hindren för fortsatt utveckling. Om detta kan du läsa mer i Famnas tillväxtrapport för idéburen vård och social omsorg.

Våren 2010 omsatte de idéburna organisationerna inom Famna, 3266 mkr och ökar med 11 procent,  jämfört med föregående år. De största organisationerna har haft den mest gynnsamma utvecklingen.

Verksamheterna bedrivs av föreningar och stiftelser i syfte att möte människors behov och utan privat vinstutdelning. De eftersträvade och nödvändiga vinsterna återinvesteras. Inte bara i avvaktan på försäljning utan som en grundläggande idé.

Är detta bra? Ja det är bra. Det är ett gott betyg åt personalen och ledningarna. Det är bra för oss alla när vi behöver vård, stöd, omtanke, tröst och upprättelse. Det är bra för samhället att företagsamma människor och organisationer berikar vården och socialtjänsten med verksamheter där människans behov och rätt är den självklara utgångspunkten för vad man gör.  Det är bra med verksamheter där vinstmaximering inte är styrande.

Det borde vara av stort intresse för varje beslutsfattare att den idéburna modellen för företagande finns, konkurrenskraftig, värdegrundad, med bra resultat och med återinvestering av överskott.

De här verksamheterna har funnits länge. De är och har varit en del av svensk välfärd. För den framtida utvecklingen behöver politiken medverka till en lösning av svårigheten för många idéburna organisationer att finna investeringskapital. Likaså måste LOUs tillämplighet inomvård och social omsorg ses över och utformas så att andra samhällsmål väger tyngre vid upphandlingar. Fler kommuner och landsting bör också använda sig av de andra former som finns  för att skriva avtal med eller  finansiera  idéburna organisationer inom vård och omsorg.

På mitt skrivbord…..

…ligger några tidningsartiklar. Dess skribenter har något angeläget att säga om företagande och välfärd. Jag skall ta artiklarna med mig under helgen för omläsning. Jag anar att här finns stoff för en debatt som ännu inte startat, trots enskilda goda inlägg.

Jag läser bland annat att…

”Allt fler företag saknar (istället) dominerande ägare av den ”gamla stammen” och är närmast vidöppna för alla slags kapitalister – seriösa som oseriösa”, skriver professor Sven Erik Sjöstrand med kollegor på Handelshögskolan i Stockholm (DN 10/6 2010). De menar att de många människornas välfärd behöver långsiktiga ägare som bygger företag där resurser förädlas på ett hållbart sätt.

”Staten bör främja en kursändring genom att underlätta för de företag som vill bidra till allmännyttiga ändamål”, skriver Stefan Persson och Laurent Leksell (DN 22/11 2010). De skriver att vinstintresse och egennytta är viktiga drivkrafter i företag, men får inte vara de enda.

Under veckan har vi åter kunnat läsa om den växande marknaden inom vård, skola och omsorg. Välfärdsproduktion framställs som en enda affärsfest. Knappast någon reflexion om vinstmaximering,  vart vinsterna tar vägen eller om det finns det andra alternativ till offentlig drift än vinstmaximerande koncerner.

Journalistiken fångar sällan upp de frågor som artiklarna ovan reser. Inget om den växande välfärdsproduktion som bedrivs av den ideella sektorn och kooperativa företag. Inget om det företagande som bedrivs av allmännytta – där överskott återinvesteras i verksamheterna. Välfärden reduceras till vinstgivande affärer. Är det detta medborgarna vill? Är detta vad regering och riksdag vill?

I två NOVUS-undersökningar, beställda av Famna svarar en betydande majoritet att man inte stödjer privat vinst från välfärdsproduktion – men väl privata alternativ (jag läser avståndstagandet till privat vinstutdelning som att man motsätter sig vinstmaximering d v s företagande där vinstintresse och affärsverksamhet är överordnat de sociala målen istället för tvärtom).

”Regeringen vill skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin” skriver ministrarna Nyamko Sabuni och Göran Hägglund på DN debatt, 30/6 2007. De vill ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera. De menar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomin gemenskaper i praktikern – hur man formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etc.

Efter en principiell överenskommelse på det sociala området och en proposition för civilsamhällets utveckling har regeringen en god grund att gå vidare från för att skapa denna samlade strategi.

Hur skall vård, utbildning och sociala tjänster produceras? Vilket utrymme skall vinstmaximering och egennytta ges? Hur främjar vi andra allmännyttiga företagsformer inom välfärdsområdet.? Vilken utveckling vill vi se fram till 2020? Även inom EU finns ett växande intresse för dessa frågor, men mer om det vid ett senare tillfälle.

Fler idéburna organisationer ger bättre vård och social omsorg

Mikael Nestius, chefredaktör för Dagens Medicin välkomnar i sin ledare den 15:e september privata aktörer, men varnar för vinstmaximering och kortsiktighet när riskkapitalbolagen går in i vårdverksamheter. Jag välkomnar hans uttalande och instämmer fullt ut, men vill lägga till att detta gäller också för fristående skolor och social verksamheter.  Riskkapitalbolag och strävan efter dominans hänger ihop.

I utredningen om valfrihetssystem, liksom inom mångfaldsdelegationen och i andra sammanhang har man pekat på riskerna med att ett marknadssystem (om än planerat) riskerar leda till lokala oligopol och fåtalsdominans. Idéburna organisationer liksom mindre privata bolag får i sådana fall agera inom ramen för en konkurrenssituation präglad av de få och stora. Detta uppmärksammades under valrörelsen av utbildningsminister Jan Björklund och jag hoppas att han tar ett initiativ till att granska utvecklingen inom skolvärlden. Även socialminister Göran Hägglund har pekat på en liknande utveckling inom vård och omsorg. Regeringen och dess myndigheter har skäl och underlag för en bredare granskning av effekterna av de allt större koncernernas agerande på välfärdsområdet.

Ideella organisationer (föreningar och stiftelser) har under lång tid initierat initiativtagare, utvecklat och bedrivit hälso- och sjukvård, socialtjänst och utbildning (förskolor, friskolor, folkhögskolor och högskolor). Mycket har förts över till kommuner och landsting, andra verksamheter finns kvar och många nya utvecklats. Sedan 80-taler har även privata företag etablerat sig som exempelvis vårdgivare, ofta genom företagsamma personer som önskat omsätta egna erfarenheter till praktik och själva beslutat om inriktning, mål och metoder. Möjligheten till egen ekonomisk vinst är en väsentlig del i lockelsen att starta eget men många gånger har just möjligheten till självförverkligande vägt tyngst.

Det finns en vinst för både enskilda och samhället med att verksamheter drivs av olika aktörer, med olika motiv och drivkrafter. På så sätt får vi fler och bättre brukaranpassade verksamheter. Vi underlättar en verklig valfrihet. Min erfarenhet säger mig att vård, skola och social omsorg mår bäst av att vinstmotiven väger lättare än önskan om att få förverkliga en idé och att möta människors behov av välfärdstjänster.

Vinstmaximering bör inte vara en ledande princip för den som skall stödja, hjälpa, vårda eller utbilda människor.