Tag Archive for 'EU'

Välkommen Dagens Samhälle

Dagens Samhäll nr 25/2012 skriver om den ideella sektorns (ideella föreningar, stiftelser och non profit AB)
inom vård, skola och social omsorg. Den är en av många exempel på det växande intresse som visas privat välfärdsproduktion utan vinstsyfte dvs där ”den sista raden i årsredovisningen inte är vår drivkraft”,( Mats Barre, VD Hassela Gotland). Såväl de senaste regeringarna som EU kommissionen hör till de intresserade och har i utredningar och rapporter presenterat analyser och förslag till ett ökat socialt företagande (Social Business Initiatives, EU-kommissionen, 2011).

Några saker vet vi, såsom att den ideella sektorns organisationer bedrivit vård, utbildning och social omsorg sedan långa tider, innovativt, med god kvalitet och med en relation till stat och kommuner som präglats av både samverkan och kritisk granskning. Vi har lång och bred erfarenhet av att driva sociala verksamheter på detta sätt men jämfört med vad som är internationellt vanligt har det länge skett i begränsad omfattning.

I debatten om vinstutdelning eller ej, kan vi konstatera att det är fullt möjligt att producera bra vård och omsorg inom ramen för den ideella sektorns organisationer. Det sker varje dag och det sker i ökad grad. Men för att den ideella sektorn dvs föreningar och stiftelser skall kunna utvecklas i linje med vad som uttrycks i offentliga utredningar, regeringsförklaringar och av många av sektorns organisationer krävs, förutom bra ledarskap, en politik som underlättar en sådan utveckling.
Till detta hör bland annat tillgång till investeringskapital och förändringar i upphandlingsregelverket.

Att som Stefan Stern konstaterar i DS, att vi inte har någon tradition av organisationer med tillräcklig ekonomisk kraft för att bära upp välfärden är förvisso riktigt men ett dåligt argument för att avvisa det breda politiska intresse som finns för den ideella sektorns roll inom framtidens vård och sociala omsorg. Bättre är att fördjupa kunskapen om företagande utan vinstsyfte och sociala investeringar liksom om betydelsen av drivkrafter och driftformer inom olika delar av vård och omsorg.

Att DS lyfter upp den ideella sektorn tar jag som ett tecken på att man förstått att här finns ett intressant alternativ att utveckla för välfärdens fortsatta utveckling

SVT/RAPPORT den 3 maj 2012. Återinvesteringar av välfärdsvinster.

Rubriken anger vår idé och vår praktik. Varje företagande behöver ett ekonomiskt resultat som medger investeringar i utveckling av kompetens, kvalitet och kvantitet. Vi återinvesterar löpande. Vi siktar heller inte på vinstutdelning genom försäljning. Vi driver vård och social omsorg av andra och sociala skäl än privat förtjänst. Det kan man ha åsikter om men det är vår modell.

Famna presenterar idag en undersökning (den tredje i ordning) om allmänhetens inställning till olika driftformer, offentliga, privata företag och idéburna organisationer/företag (utan vinstsyfte). Rapporten finns på www.famna.org  och visar att allmänheten har ett minskande förtroende för privata företag och att driftformen har betydelse för förtroendet.

Mest intressant är den starka uppgången för de som anser att det inte bör delas ut vinst och att överskott skall återgå till verksamheterna. Den inställningen återfinns hos en bred och stabil majoritet hos allmänheten och detta oavsett partisympatier. Det är ett budskap vi vill fästa ansvariga politikers uppmärksamhet på.  Det finns ett starkt stöd för privata aktörer, valfrihet och valmöjligheter men vinster skall återinvesteras.

Vid ett (S)-seminarium idag om hur man ser på välfärdsvinster i de nordiska länderna framstår Sverige som rätt ensamt om den tillåtande hållning vi har till privata förtjänster inom vård, skola och social omsorg.

Inför partiernas programskrivningar och beslutande möten/kongresser bör allmänhetens inställning väga tungt och de förslag man presenterar ta sikte på en utveckling av en mångfald vård och social omsorgsgivare utan vinstsyfte. Det skulle även stämma väl med EU-kommissionens förslag till att utveckla idéburna företag (Social Business Initiatives).

Det saknas en sammanhållen politik för att nå mångfald

Stefan Stern berömmer i sin söndagskrönika (SvD 19 februari 2012) Stefan Löfven för hans besked om att Socialdemokraterna inte kan förbjuda vinst i välfärdssektorn. Han skriver att Socialdemokraterna ofta har en idealiserande bild av ” så kallade non-profit företag”, vilka utgår från sina sociala mål och återinvesterar sina vinster. Han menar att en driftform aldrig kan vara den politiska lösningen och att driftformen inte avgör kvaliteten. Den avgörs i stället av vilka incitament man ger till en mångfald utförare. Det är ett budskap som under senare tid ifrågasatts i studier och forskningsrapporter.

Sanningen är den, säger forskarna, att vi vet alldeles för lite om den så kallade privatiseringens betydelse för kvalitet och effektivitet. Vad vi däremot vet är att marknadsreformerna genomförts på ett sätt som lett till att just en driftform, det stora kapitalstarka vinstdrivande företaget, blivit alltmer dominerande.

Har man arbetet med non-profit-organisationer, allt oftare kallade idéburna organisationer, inom vård, skola och social omsorg är det svårt att se att Socialdemokratin eller för den delen de övriga riksdagspartierna,  i praktiken skulle ha idealiserat oss genom att stifta lagar eller anta en näringspolitik som pekat ut oss som ”den politiska lösningen.”  Tvärtom saknas ännu en sammanhållen politik för att nå den efterfrågade mångfalden och valfriheten.

Däremot  visar de politiska partierna, liksom enskilda kommuner och landsting ett växande intresse för tillväxt och utveckling av de idéburna organisationernas företagande. I artiklar och tal prövar man idéer och förslag till regelförändringar i syfte att skapa mer jämställda (marknads-) förutsättningar mellan olika driftformer. 

SvD har i en serie artiklar kallade ”Välfärdens nya herrar” bland annat skildrat hur riskkapitalbolag alltmer systematiskt köper bolag i välfärdens kärna. Famna presenterade i Almedalen 2011 en rapport vilken visar på den fortgående koncentrationen inom vård, skola och social omsorg till en mindre grupp stora koncerner. Intressant att också att notera den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén liksom EU kommissionens tagit initiativ till ett ökat socialt företagande dvs. idéburna organisationers företagande. Allt utifrån EU:s 2020 strategi och behovet av att reformera den inre marknaden för att få en rimligare balans mellan ekonomiska och sociala mål.

Driftform har betydelse för hur verksamheterna bedrivs. Den ideella föreningen Röda korset har särskilda kvaliteter att driva rehabilitering av torterade flyktingar, Psoriasisföreningarna kan med sin kunskap och erfarenhet utveckla mycket brukarnära behandlingar, ett idéburet äldreboende utgår från sin värdegrund och sina sociala mål och stadsmissionerna finns kvar när det lokalpolitiska intresset och resurserna variera över åren. För en ideell förening eller allmännyttig stiftelse är privat vinstutdelning ett brott mot dess stadgar.

Men mycket arbete återstår för att bättre beskriva kvalitet och resultat inom vård och social omsorg, liksom olika drivkrafters och driftformers betydelse. Det finns alltför få systematiska studier till hands för att som Stefan Stern kunna hävda att driftformen är betydelselös för kvaliteten.

Det finns snarare skäl att anta och välkomna att offentliga, idéburna och kommersiella vårdgivare arbetar på olika sätt och att politikens stora uppgift är att skapa ett ramverk till stimulans för mångfald och verklig valfrihet.

Möjligheter till vinstutdelning är en av drivkrafterna för att utveckla välfärden.  Det är också etiska och professionella drivkrafter.  Det är viktigt att kunna redovisa hur vinst uppstår och vad den används till. Vill vi verkligen ha både små och stora privata företag, offentliga verksamheter och idéburna organisationer inom vård, skola och social omsorg måste politiken skapa förutsättningar som tar hänsyn att de verkar med olika syften och på olika grund.

Så otidsenligt

När Stockholms läns landsting nu beslutat att Röda korset inte längre – efter 26 framgångsrika år – skall få uppdraget att bedriva rehabilitering av tortyrskador utan istället ge det till ett privat företag, tidigare inte verksamt med denna patientgrupp framstår beslutet som så ….otidsenligt.

I en tid när mångfaldens av vårdgivare efterfrågas, när EU-kommissionen driver på för ett ökat idéburet företagande (social enterprises) och när civilsamhällets organisationer förväntas spela en större roll i samhällsbygget…då bortser landstinget från de värden Röda korset skapar, den professionella kunskap och erfarenhet man har, den förtrogenhet organisationen har från de länder varifrån de sökande kommer och gör en upphandling som inte efterfrågar något av detta.

Mitt tips är att denna upphandling kommer bli ett av exemplen på varför upphandlingsregelverket måste förändras och att tänkandet kring målen med upphandlingar måste både breddas och fördjupas.

Var har Martin Ådahl befunnit sig de senaste 20 åren?

En ovanlig fråga, det skall tillstås. Martin är chef för den gröna tankesmedjan Fores. I tidningen Fokus (18-24 november 2011) skriver han angående Caremadebatten:

”Visst vore det underbart om bara ideella, icke-vinstdrivande föreningar och stiftelser stod för alternativen till det offentliga. Men det bygger på en märklig idé om att det står idealister på kö för att förlora 10 miljoner av egna eller lånade pengar…med bara äran som tack”

Martin, i fredags (18 november 2011) höll EU i kommissionen en stor konferens under ledning av Jean Manuel  Barroso och kommissionären Michel Barnier (inre marknaden) på temat socialt företagande dvs. företagande som sätter de sociala målen före de ekonomiska, som återinvesterar sina vinster och som verkar på olika associationsrättslig grund (stiftelser, ideella- och ekonomiska föreningar, kooperativ, ömsesidiga bolag, non profit aktiebolag). Till grund ligger en växande insikt om civilsamhällets betydelse och vikten av en inre marknad vars aktörer sätter de sociala målen och den sociala nyttan högre.
Vad som saknas är en samlad politik för tillväxt och utveckling av idéburet / socialt företagande

Företagandets sociala mål

 Expressen har talat klarspråk om de ” dominerande friskolekoncernernas fusk med skolbibliotek” och om ”vikten av att vinstintresset hålls i strama tyglar, så att det inte går ut över eleverna” och finansmarknadsministern har lyft frågan om de privata företagens höga avkastningskrav och ifrågasatt dessa. I tider av stor ekonomisk oro och sociala problem är det rimligt att förhållandet mellan företagens ekonomiska och sociala mål diskuteras.

Det gör även EU-kommissionen, som under hösten tar flera initiativ för att utveckla ett mer socialt inriktat företagande oavsett drifts- och ägarformer men med särskild fokus på idéburna / sociala företag.  Under november håller EU en konferens på temat: Social Economy and Social Business (operators whose main objective is to have a social impact rather than make a profit or their owners or shareholders).  

Den svenska regeringen och den nya ledningen på näringsdepartementet bör ta ett ordentligt grepp om frågan kring marknadens sociala dimension och formera en politik som mycket tydligt tar sikte på den del av företagandet som oavsett associationsform, primärt har sociala ändamål, vars överskott huvudsakligen återinvesteras, arbetar med hög grad av delaktighet och medbestämmande och som ofta har en koppling till civilsamhällets organisationer.

Ett sådant initiativ kommer vitalisera diskussionen om företagandets roll och möjligheter och utmana de som sätter höga avkastningskraven främst till att också våga/vilja tala om marknadens sociala dimension.

På mitt skrivbord…..

…ligger några tidningsartiklar. Dess skribenter har något angeläget att säga om företagande och välfärd. Jag skall ta artiklarna med mig under helgen för omläsning. Jag anar att här finns stoff för en debatt som ännu inte startat, trots enskilda goda inlägg.

Jag läser bland annat att…

”Allt fler företag saknar (istället) dominerande ägare av den ”gamla stammen” och är närmast vidöppna för alla slags kapitalister – seriösa som oseriösa”, skriver professor Sven Erik Sjöstrand med kollegor på Handelshögskolan i Stockholm (DN 10/6 2010). De menar att de många människornas välfärd behöver långsiktiga ägare som bygger företag där resurser förädlas på ett hållbart sätt.

”Staten bör främja en kursändring genom att underlätta för de företag som vill bidra till allmännyttiga ändamål”, skriver Stefan Persson och Laurent Leksell (DN 22/11 2010). De skriver att vinstintresse och egennytta är viktiga drivkrafter i företag, men får inte vara de enda.

Under veckan har vi åter kunnat läsa om den växande marknaden inom vård, skola och omsorg. Välfärdsproduktion framställs som en enda affärsfest. Knappast någon reflexion om vinstmaximering,  vart vinsterna tar vägen eller om det finns det andra alternativ till offentlig drift än vinstmaximerande koncerner.

Journalistiken fångar sällan upp de frågor som artiklarna ovan reser. Inget om den växande välfärdsproduktion som bedrivs av den ideella sektorn och kooperativa företag. Inget om det företagande som bedrivs av allmännytta – där överskott återinvesteras i verksamheterna. Välfärden reduceras till vinstgivande affärer. Är det detta medborgarna vill? Är detta vad regering och riksdag vill?

I två NOVUS-undersökningar, beställda av Famna svarar en betydande majoritet att man inte stödjer privat vinst från välfärdsproduktion – men väl privata alternativ (jag läser avståndstagandet till privat vinstutdelning som att man motsätter sig vinstmaximering d v s företagande där vinstintresse och affärsverksamhet är överordnat de sociala målen istället för tvärtom).

”Regeringen vill skapa en samlad strategi för hela den sociala ekonomin” skriver ministrarna Nyamko Sabuni och Göran Hägglund på DN debatt, 30/6 2007. De vill ge den ideella sektorn större möjligheter att bidra och konkurrera. De menar att om staten erkänner den ideella sektorn och den sociala ekonomins betydelse och dess särskilda identitet måste det få konsekvenser för hur det offentliga förhåller sig till den sociala ekonomin gemenskaper i praktikern – hur man formulerar lagar och regler, konstruerar upphandlingar och byråkrati etc.

Efter en principiell överenskommelse på det sociala området och en proposition för civilsamhällets utveckling har regeringen en god grund att gå vidare från för att skapa denna samlade strategi.

Hur skall vård, utbildning och sociala tjänster produceras? Vilket utrymme skall vinstmaximering och egennytta ges? Hur främjar vi andra allmännyttiga företagsformer inom välfärdsområdet.? Vilken utveckling vill vi se fram till 2020? Även inom EU finns ett växande intresse för dessa frågor, men mer om det vid ett senare tillfälle.