Stefan Stern berömmer i sin söndagskrönika (SvD 19 februari 2012) Stefan Löfven för hans besked om att Socialdemokraterna inte kan förbjuda vinst i välfärdssektorn. Han skriver att Socialdemokraterna ofta har en idealiserande bild av ” så kallade non-profit företag”, vilka utgår från sina sociala mål och återinvesterar sina vinster. Han menar att en driftform aldrig kan vara den politiska lösningen och att driftformen inte avgör kvaliteten. Den avgörs i stället av vilka incitament man ger till en mångfald utförare. Det är ett budskap som under senare tid ifrågasatts i studier och forskningsrapporter.
Sanningen är den, säger forskarna, att vi vet alldeles för lite om den så kallade privatiseringens betydelse för kvalitet och effektivitet. Vad vi däremot vet är att marknadsreformerna genomförts på ett sätt som lett till att just en driftform, det stora kapitalstarka vinstdrivande företaget, blivit alltmer dominerande.
Har man arbetet med non-profit-organisationer, allt oftare kallade idéburna organisationer, inom vård, skola och social omsorg är det svårt att se att Socialdemokratin eller för den delen de övriga riksdagspartierna, i praktiken skulle ha idealiserat oss genom att stifta lagar eller anta en näringspolitik som pekat ut oss som ”den politiska lösningen.” Tvärtom saknas ännu en sammanhållen politik för att nå den efterfrågade mångfalden och valfriheten.
Däremot visar de politiska partierna, liksom enskilda kommuner och landsting ett växande intresse för tillväxt och utveckling av de idéburna organisationernas företagande. I artiklar och tal prövar man idéer och förslag till regelförändringar i syfte att skapa mer jämställda (marknads-) förutsättningar mellan olika driftformer.
SvD har i en serie artiklar kallade ”Välfärdens nya herrar” bland annat skildrat hur riskkapitalbolag alltmer systematiskt köper bolag i välfärdens kärna. Famna presenterade i Almedalen 2011 en rapport vilken visar på den fortgående koncentrationen inom vård, skola och social omsorg till en mindre grupp stora koncerner. Intressant att också att notera den Europeiska ekonomiska och sociala kommittén liksom EU kommissionens tagit initiativ till ett ökat socialt företagande dvs. idéburna organisationers företagande. Allt utifrån EU:s 2020 strategi och behovet av att reformera den inre marknaden för att få en rimligare balans mellan ekonomiska och sociala mål.
Driftform har betydelse för hur verksamheterna bedrivs. Den ideella föreningen Röda korset har särskilda kvaliteter att driva rehabilitering av torterade flyktingar, Psoriasisföreningarna kan med sin kunskap och erfarenhet utveckla mycket brukarnära behandlingar, ett idéburet äldreboende utgår från sin värdegrund och sina sociala mål och stadsmissionerna finns kvar när det lokalpolitiska intresset och resurserna variera över åren. För en ideell förening eller allmännyttig stiftelse är privat vinstutdelning ett brott mot dess stadgar.
Men mycket arbete återstår för att bättre beskriva kvalitet och resultat inom vård och social omsorg, liksom olika drivkrafters och driftformers betydelse. Det finns alltför få systematiska studier till hands för att som Stefan Stern kunna hävda att driftformen är betydelselös för kvaliteten.
Det finns snarare skäl att anta och välkomna att offentliga, idéburna och kommersiella vårdgivare arbetar på olika sätt och att politikens stora uppgift är att skapa ett ramverk till stimulans för mångfald och verklig valfrihet.
Möjligheter till vinstutdelning är en av drivkrafterna för att utveckla välfärden. Det är också etiska och professionella drivkrafter. Det är viktigt att kunna redovisa hur vinst uppstår och vad den används till. Vill vi verkligen ha både små och stora privata företag, offentliga verksamheter och idéburna organisationer inom vård, skola och social omsorg måste politiken skapa förutsättningar som tar hänsyn att de verkar med olika syften och på olika grund.